bakverk och smalhets
Kidsen nattade, önskelistor ivägskickade, appen ifylld och nu - egentid! Eller ja, vi får väl se hur lång tid det tar innan vildingarna vaknar men jag hoppas de sover läääänge för jag är trött och vill kolla Suits i sängen. Gärna med tillhörande kli i håret. Hann inte med någon hårtvätt ikväll så kan lika gärna få ett stort fluff på huvudet. Får dra ner en kepa imorgon vid förislämning bara. Nu knorrar dock magen, så måste nog göra en lchf knäcke med ost innan läggdags. Allra helst skulle jag vilja ha en sån här goding nedan - beskvi med smörkräm doppade i choklad - hur gott?! Men det får vänta till lördag. Glad att jag hittade glutenfri choklad i skåpet så jag iallafall har tre saker än så länge som är glutenfria. Imorrn kan det bli så att jag slänger ihop en snickerskaka - ja jag vet jag är egentligen klar, men det är så enkelt (och glutenfritt) och gott!
Vilka är era absolut bästa bakverk? Någon som sitter inne på något sinnessjukt smarrigt? Har en kompis som gjorde nougatbeskvier som jag nästan drömmer om såhär ett halvår efter jag åt dem. Och en annan kopis gjorde morotskaka- cupcakes med frosting, det vattnas seriöst i munnen när jag tänker på dem!
Förr bakade jag ju så himla mycket mer, iallafall ett par gånger i veckan, men nu finns inte tiden. Och eftersom vi egentligen inte alls ens ska äta socker så är det så dumt att baka massor som sen bara fryses in, eller att G tar med till jobbet.
Nu kör vi ju så hårt båda två på det här med appen (lifesum) och fyller i allt vi äter, så vi väljer bort hämtmat och sånt för att det är för svårt att skriva i. Men det funkar! Vågen pekar neråt med 3,9 kilo på två veckor för mig och 3 kilo minus för G på EN vecka. Jag vet, så förbannat orättvist. Han äter ca 1000kalorier mer än mig och äter pasta och potatis. Den enda ändringen han gjort är att han inte trycker i sig snickers på jobbet eller köper mat från foodtrucks utan har matlåda. Och han har lagt till frukt istället för frukostmackan.
Själv svälter jag nästan men äter iallafall regelbundet.
Någon form av LCHF fast med kaloriräkning blir det väl. 9,4 kilo kvar till "målvikt", men det är ju lite luddigt. Jag vill ju först och främst må bra. Med mina hormorsjukdomar så är viktnedgång positivt. Det andra rullar liksom på bättre då. Mer balans i kroppen. Få mer ork och mindre ont i knän skulle ju såklart vara skönt, sen sitter resten i huvudet och i samhället. Om jag bara var tillräckligt stark psykiskt skulle jag säkert må så mycket bättre med mig själv. Men men, nu lever vi i smalhetsnorm samhälle, där det mesta kretsar kring just smala personer så.
Dopp,dopp.