Han är här!

Så kom han då äntligen - Adam! 8 dagar efter beräknat födelsedatum med raketfart. Det började i måndags kväll, Gurra frågade vad vi skulle äta och jag sa: "Gör tacos så kanske det sätter igång - det funkade ju sist". Erics förlossning startade nämligen med en tacomiddag gjord av G...
 
Sagt och gjort, tacos till middag och sen blev det ett bad för mig för att jag hade som mensvärk. Gurra kollade west ham match (precis som under Erics förlossning- och de vann). Vid 00:45 hade vi precis stängt av tven och skulle sova när det kändes som jag sträckte mig långt ner i ljumsken. På 10 minuter kom det tre sånna "värkar" och jag kunde inte ligga ner utan fick gå upp. Sa till G att han skulle passa på att sova för jag tror det var på gång nu. 
 
Om han gick och la sig? Nej han börja städa - såklart, han är min man. Han fixade undan disk och grejer och jag fick värkar på löpande band så han ringde förlossningen för att kolla om det fanns plats och hur vi skulle göra. 
Alvedon och dusch. Kräktes upp alvedonen och satt i duschen med hemska värkar som kom snabbt. 
Eric vaknade av mina ljud och Gurras spring ut och in från alla rum så han kom upp och undra vad som hände. 
Vi berättade att bebisen var på gång och fråga vem han ville att vi skulle ringa för att komma hit och vara med honom - "brorsan Johan, för jag vill pussas och kramas med honom". 
 
Så Gurra ringde sin bror som kom hit på ett par minuter kändes det som. Mina värkar avlöste varann och klockan var runt 2:30 tror jag. Gurra ringer förlossningen igen när jag sitter i duschen och de säger åt oss att komma in eftersom jag inte har någon paus nästan mellan värkarna. Hela tiden tänker jag att "shit, min smärttröskel är så sjukt låg denna gång" och så kände jag mig besviken på mig själv för det kändes som jag inte hade någon kontroll alls, kunde knappt andas mig igenom värkarna. 
 
Det tog ca 30 min att komma ut ur duschen och få på mig trosor och en klänning, när G skulle hämta bilen började det trycka på så in i - och då var jag beredd att låta G ringa en ambulans - något han tjatat om i en timme cirka. 
Men jag lyckades ta mig ut till bilen och hann slappna av i den kalla luften. Kändes så skönt att vara på gång in. 
 
Två barnmorskor mötte oss vid entren till Södra BB, och jag tror jag fick 7 värkar under tiden vi gick till hissen och i en korridor, men sen när vi kom in i rummet så avtog det någon minut. Rummet var SÅ fint. Alltså, jag blev helt tagen. En dubbelsäng med träram, två fotöljer och bord, tända batteriljus, mysbelysning, svag musik, egen toa, inga elektronikgrejer alls i rummet som syntes. Både jag och Gurra kolla på varann och bah "Är det här vi ska föda?!" Barnmorskorna skrattade lite och sa "ja visst är det mysigt?".
 
Sen frågade de om de ville att jag skulle bli undersökt innan de satte ctg eftersom det tryckte på så mycket. Tyckte det lät bra och de båda kom fram till att jag var öppen 8 cm! Helt galet och jag blev SÅ lättad att det inte var jag som hade låg smärttröskel utan att jag faktiskt jobbat på jävligt bra hemma. 
Sa direkt - "ring narkosläkaren! Jag vill ha EDA", så de förberedde med nål men bara ett par minuter senare (tror jag) var jag fullt öppen. Jag fick lustgas och sög i mig som fasen. Kände att det tryckte på och de frågade om jag hade krystvärkar varpå jag svarar : "Kommer narkosläkaren?"
"Han skulle vända i dörren" svarade barnmorskorna. Så det var bara att börja krysta, och då gick det snabbt!
Ett par krystningar och så känner jag verkligen hur bebisen glider neråt, och kommer ut!
 
Adam föddes 05:18 med segerhuva ( vattnet gick aldrig) och Gurra filmade allt! 
 
Himla cool förlossning, fast den var så snabb! Ska kolla igenom journalen och lägga in den sen med. 
Hade världens bästa barnmorskor som verkligen lyssnade och lät mig styra, och de tog allt på allvar som vi skrivit i journalen om vad vi önskade: Sen avnavling, massa hudkontakt, ingen vägning/mätning förrän vi landat osv. 
 
Häftigt att få vara med om så olika förlossningar, eftersom Erics var ganska så långdragen och denna supersnabb!