Det hände.
Ja, vad ska jag skriva? Att jag är glad att vi lever? Att jag är tacksam för att jag för en gångs skull satt fram i bilen och inte bakom G, som jag så gott som alltid gör? Att om vi hade kört 1 km snabbare så hade bilen bakom oss kraschat.1 km långsammare så hade jag nog inte suttit framför en dator idag.
Kroppen värker så ska försöka sova. Får bli mer en annan dag.
skriven
Man får nog bara låta allt smälta in, inte vara rädd att åka bil igen och bara... Vara glad över änglavakten man hade. Jag vet inte, helt sjukt bara. Man tänker ju ofta att det där händer inte mig/någon jag känner osv. Prata av dig om det och håll inte tankarna inne, då tror jag det blir värre! KRAM